Medan staden växer

Jag hade en idé om att mitt arbete på Astrid Noacks Atelier skulle handla om staden, och den förändring som pågår, med en stad som växer, men som också verkar bli mer och mer likriktad. Sen kom pandemin. Att röra sig runt i staden är förknippat med ett obehag och att mötas ansikte mot ansikte är något vi gjorde förr. Att ta sig an staden på det sätt jag först tänkte går inte längre, inte nu, men förhoppningsvis någon gång framöver. Istället arbetar jag med några andra verk, mindre dokumentära, kanske mer en sorts skiss över ett tillstånd. Enkelt. Ofärdigt. En loop som vi fastnat i. Ett rum som vi inte lämnar, och ändå pågår det något utanför. Gårdar stängs och privatiseras, husen blir fler, grönområdena färre. Ja, staden växer, men rummen vi delar blir trängre och trängre. Vi måste ta oss ut igen.